Det finns väl ingen som har ett litet barn idag och inte känner till Babblarna. De flesta av oss lever mycket nära Babblarna vilka verkar som små hjältar under flera krissituationer om dagen. När man måste hänga tvätten, laga maten eller bara behöver en liten andpaus då finns Babblarna där i paddan eller telefonen och räddar ögonblicket. Nog för att man i slutet av dagen kan känna sig mäkta trött på musiken och de där rösterna, men det är priset man gärna betalar, är det inte? Ett nöjt barn är ju vad man vill ha.
Det finns ju även leksaker i formen av olika Babblare. Leksaker ur Babblarna var vad jag satsade på i julas åt flera av mina minsta vänner och släktingar. Presenter, när man inte vet vad man ska köpa - Babblarna är given. Det finns en magi över dessa färgstarka, amöbaformade figurer, något som man nog inte förstår fullt ut om man inte är tre år eller yngre.
När jag själv var liten fanns inte Babblarna, men väl Krambjörnarna, Bumbibjörnarna, Babar och Barbapappa. Barbapappa är väl någon man kan jämföra med Babblarna? De har lite samma oformliga kroppar i glada färger och alla är snälla. Mina favoriter var Krambjörnarna som levde på regnbågar och moln. Så oskuldsfullt, glatt och snällt. Tänk så oskyldiga de faktiskt är, små barn. Det är nästan obehagligt att föreställa sig. Och vilket ansvar vi har som vuxna att inte skada dem...