Allting börjar och slutar egentligen med hälsan, om man tänker efter en stund. Den som är frisk och är omgiven av friska människor, och kanske inte riktigt har fått uppleva svåra sjukdomar under sin levnadstid förstår sällan värdet av god hälsa. Däremot förstår man detta värde när man har upplevt svåra sjukdomar, genomlidit livskrieer eller kanske till och med förlorat någon närstående.
God hälsa handlar förstås inte bara om att vara fysiskt frisk och stark, utan även om att vara välutrustad psykologiskt. Vissa människor upplever sig som starkare än andra och andra upplever sig som mer utsatta och "känsliga". Vi är alla olika och medan vissa saker är medfördda karaktärsdrag så är andra resultat av vår uppväxt och de saker vi varit med om i livet.
Jag känner flera stycken som går i samtalsterapi i Malmö idag, där jag själv är en av dem. Jag kan tycka att terapi borde vara obligatoriskt för alla människor, likt värnplikten. Man lär sig så mycket om sig själv; om relationer; om krishantering och man får möjlighet att stärka sin självkänsla. Man blir en bättre, hälsosammare människa som bättre kan stå pall mot livets knytnävsslag - för de kommer, förr eller senare.
Jag förespråkar också att man lägger upp en plan för regelbundna läkarkontroller. Som diabetiker är man van vid detta, men alla borde se till att få dem. Man håller koll på sin hälsa och får kanske möjlighet att "släcka bränder" innan de blir övertända, så att säga. Det är att rå om sig själv; visa respekt för sin livskraft, att ta hand om sin psykiska och fysiska hälsa.