Nu har jag återigen lyckats hamna i den här förfärliga situationen, trots att jag så heligt svurit att aldrig hamna just precis här igen. Vad är det för fel på mig egentligen? Har noll karaktär. Jag talar givetvis om övervikt. Jag har slitit hela livet med upp- och nergångar och när jag går ner känner jag mig starkast och coolast i världen och när jag går upp känner jag mig som jordens största usling. Det handlar ju egentligen bara om en enda sak: att man inte kan kontrollera sig när man behöver. Jag kan inte sluta äta godsaker när jag väl har börjat tillåta mig att äta dem. Jag är som den värsta sortens narkoman.
Nu är jag dock här igen och det är bara att bita i det sura äpplet - bokstavligt talat - och lägga upp en plan. Igen. Denna gången ska jag testa viktminskning med Fitline som jag har tipsats om av en vän. Det ska bli spännande och när jag väl har kommit igång så brukar jag känna peppen. Jag står bara och stampar vid startlinjen just nu och magen är full av otäcka fladdermöss som gnager och har sig.
Fitline näringstillskott ska hålla allt från hunger till blodsocker i schack medan man samtidigt får i sig de näringsämnen man behöver. Det låter ju strålande. Utmaningen blir väl, i vanlig ordning, att hålla sig till schemat utan utsvävningar. Det är när jag börjar med utsvävningar som misslyckandet sedan kommer som ett brev på posten.
Sedan är det, såklart, en rejäl livsstilsförändring som ska till. Jag vet ju det egentligen. Innerst inne...